Nu förstår jag den fulla innebörden av ordet cellgift. Jag mår såklart inte så bra, känns som om jag varit ute och joggat 5 mil, fast utan den sköna efterkänslan av träning, och är åksjuk... men känner mig ändå positiv! Tänker på vad bra jag har det. Så glad att jag ändå får riktigt bra behandling. Tänk om man hade bott i ett U-land, eller varit för 50 år tidigare... Men så är det i och för sig med väldigt mycket, folk dör ju av svält, bara att det blir väldigt påtagligt just nu! Nu vårdas jag av Sveriges mest framstående läkare! Dessutom har jag så många som hjälper och peppar mig. Jag bor 10 min gångväg till sjukhuset...
Intressant hur min hund Zac verkligen förstår att jag är sjuk. Han som aldrig tidigare sovit någon annanstans än där min pappa sover, vill nu inte lämna min sida :) inte ens då det är matdags. Han kliver upp i min säng så försiktigt han kan, som om han är rädd att skada eller störa mig. Ligger helt stilla om jag sover för att inte väcka mig. Gnäller på min pappa när jag vaknar på natten för att uppmärksamma att allt inte står sätt till.
Bilden är från igår morse: Jag sover, och respektfulla zac vakar. Nu har jag en paus från hundar och min pappa - min mormor kom ner i gårkväll!
4 kommentarer:
Hundar är så smarta, glad att du har haft Zac vid din sida i några dagar:) Tänker på dig sys!! Hoppas att det är trevligt med din mormor där.. pusspuss
Ella, vi tänker på dig och håller tummarna att du snart mår bättre. Massor med kramar från oss alla!!
Förresten, min Scott drog gränsen vid senapssill och saltgurka... Magnum-glassar var hans stora passion!
/i
Tack Ilona! haha, det ligger nog i namnet:)
Ella, allt detta verkar så otroligt men du ska veta att vi här uppe i Östersund tänker på dig! Ring mig när du vill, Kram!
Många kramar Anna och famlijen
Skicka en kommentar